Att vara ute och promenera eller jogga inte bara bra för kroppen, det är också ett perfekt tillfälle att låta tankarna vandra och fundera igenom sådant som annars tränger sig på när man lagt sig och helst vill sova.
När jag gick förbi det första älgtornet efter grusvägen häromdagen började jag hetsa upp mig över major Björklunds eviga topplistor. Ni har säkert lagt märke till att folkpartiets ledare och tillika nuvarande utbildningsminister har en förkärlek för att jämföra Sveriges skola med andra länders skolor inom olika områden och betona vår dåliga placering, främst resultat/betygsmässigt samt att vrida och vända undersökningar och siffror så de passar hans syften i striden mot den sk ”flumskolan” som enligt honom varit karaktäristisk för den svenska grundskolan under många år. Hans motståndare tar i sin tur fasta på andra undersökningar som placerar Sverige högt i jämförelse med andra länder, ofta då det gäller trivsel och trygghet.
Varför? Vad ska detta eviga jämförande resultera i? Vi har sedan flera år nu ett målinriktat betygssystem, inte ett relativt. Betygen avgörs alltså av i vilken grad elevernas kunskaper når upp till fastställda mål, och eleverna ska inte jämföras med varandra! Det finns både ”mål att uppnå” – en grundläggande nivå alla elever ska nå och ”mål att sträva mot” vilka ligger till grund för högre betyg. Istället för att sätta så mycket fokus på hur Sverige står sig mot andra länder och vara nöjda/missnöjda beroende av hur den placeringen ser ut borde man se målorienterat även på skolan som organisation. Vad krävs för att skolan ska vara en bra skola, både kunskapsmässigt och socialt? Vi bör utvärdera utifrån detta och se vad vi är nöjda med och vad som behöver arbetas mer med istället för att ge oss själva betyg utifrån en relativ jämförelse med andra länder, som ju faktiskt inte säger så mycket om de verkliga förhållandena!
Nu ska jag laga mjölkmakaroner med stekt falukorv och rårivna morötter…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar