skymningstimman

När löven ligger i decimetertjocka lager på gångvägarna så att det frasar runt fötterna där man går, då är det höst på riktigt. En av mina absoluta favorittider är skymningstimman om hösten, just nu mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen. Även en annars grå dag i stan blir mysig och vacker när det börjar mörkna och den orangea gatubelysningen färgar omgivningen i guld, sällan känner jag sådant lugn och sådan frid som då.



Min skymningspromenad idag var på väg hem från sjukhuset där jag hälsat på min morfar. Jag tror inte han kommer hem något mer, jag förstår inte var hans tunna kropp skulle kunna finna kraften. Han ser så liten och grå ut...

I morgon ska vi (antagligen) åka till Turingen, om Larsa hinner jobba undan. Vi ska bo i stugan, så jag ser fram emot att elda i öppenspisen och få sitta ock plugga till sånt där trevligt knaster och sprak. Larsa ska skruva traktor!